Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
För en kort stund fick Magnus testa på att vara tvåbarnspappa. Han tyckte att det var fyrdubbelt så jobbigt jämfört med att bara ha ett barn. Vad säger ni flerbarnsföräldrar, är det så mycket jobbigare med fler än ett barn?
9 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Jo, det är mycket mera jobb med 2 barn. Menjag har hört att det inte är så stor skillnad mellan 2 och 3 barn. Vi har 2 barn; en 4-åring och en bebbe på 3 månader och det upptar bådas ( min mans och min) tid till 100 %. Tyckte att det var mycket att hålla reda på när första sonen föddes men det var inget mot vad det är nu…
Nä, det är inte dubbelt mer jobb, det är ca 1 ½ gång mer jobb. Före barnen kunde vi strunta i att laga ordentlig mat och vi kunde åka vart som helst när som helst (nästan). Med första barnet började vi laga riktig mat och anpassade oss till att inte kunna delta i alla evenemang vilken tid på dygnet som helst. Då tvåan kom var vi redan barn-anpassade, lagade mat varje dag, visste allt om blöjor, babymat, sjukdomar, fpa m.m. så där behövde vi inte lägga ner mer energi än tidigare.
Vissa perioder är det så. Man räcker bara inte till. Då lillisen föddes tyckte jag det var rätt lugnt. Dom har ju bara 1½ års åldersskillnad så storasyster var ju som en bebis hon med o sov dagsvila osv. Numera tycker jag det är jobbigt.. full rulle med en snart 2 årig (arg liten man ;) ) och en bestämd 3½ årig liten dam som kan allt och vill vara vuxen ;)
Nej, inte enligt mig. I början var det jobbigt med en 2-åring och en nyfödd. Men idag då de är 5 och 3 så är det inte alls särdeles extrajobbigt, snarare tvärtom eftersom de leker mycket ihop. Har många gånger funderat över vad ett ensambarn egentligen gör i avsaknaden av syskon… Måste föräldrarna hela tiden underhålla barnet eller ha kompisar tillgängliga? Tredje barnet anländer förhoppningsvis i höst, så få se sen hur det är med 3 barn :)
JOOOO! Nu med en 2+ -åring och 5 månaders. Man har ingen ledig/egen tid. Med ett barn fick man lite egen tid då han sov eller maken var med honom, men nu med två så är det konstant barnatid… Väntar på den tid F talar om! :)
Det skrämmer mig lite att vara flerbarnsförälder. Jag har ju kört hårt på enbarnsstrategin, men kanske Vid hemskt gärna vill ha ett syskon. Som tur är det sannerligen inte aktuellt på några år ännu.
Enbarnsstrategin är knepig. Jag tycker personligen att varje barn förtjänar att ha syskon – jag har en snart 8-åring och en 4-åring – och kan inte tänka mig hur 8-åringens liv skulle ha sett ut utan syskon. Vet inte om jag vill ha fler barn (just nu skriker allt i mig NEJ INGA FLER BARN! EVER!), men att ha två barn är nu efter några års uppfostran och familjeliv enbart en välsignelse och glädje. Skillnaden mellan ett barn och två kanske är kännbar och jobbig medan det andra barnet är mellan 0 och 2 år, men efter det blir nog allt annorlunda (dvs. bättre).
Och märkväl (eftersom jag är man, och eftersom män fortfarande statistiskt sett bär ett pisslitet strå till stacken i familjelivet, måste detta sägas i det här sammanhanget): jag deltar och har deltagit aktivt i både uppfostran och hushållsarbete, så jag är väl medveten om ökningen i arbetsbörda mellan det första och det andra barnet.
Vi tycker nu att det är” lättare” (på ett annat sätt )att ha flera barn. Vi har tre barn, de är alla i skolåldern. Det är nästan tre år mellan alla barnen. Då de var ”små” hade vi nog fullt upp med blöjor, mat, sova m.m. Visst var det mycket jobb och intensivt, men då vi täknker tillbaka så gick de åren väldigt fort. Det är nog jobbigare till först med att att ha två barn, en baby och det andra barnet. Då vi fick tredje barnet tyckte vi att vår s.k ”ordning och reda” och ”schemat” for. Som flerbarnsföräldrar får man (är tvungen att) bli flexibel. Ibland har vi tyckt att det skulle nog ha varit jobbigt att ha haft bara ett barn också (förstås kan inte alla få fler barn eller vill ha), för ett barn kräver konstigt nog lika mycket tid som tre eller mera…Det har vi märkt ifall ett av våra barn lämnar ensam hemma några dagar, t.ex om de andra är på något läger eller liknande. Då är det mycket mera tjat hemma och vi borde göra något hela tiden. Vi tycker att det är väldigt givande att ha tre barn. De har mycket sällskap av varandra just nu (visst bråkar de också som alla syskon) och just nu känns det ganska bekvämt innan alla är i tonåren…
Tack för era kommentarer! Det är så intressant att höra hur ni upplever familjelivet och att sjukt fint att ni orkar skriva så långa utläggningar. Jag uppskattar det mycket!