Vidar, Magnus och jag latar oss på landet. Vi grillar varje kväll, doppar oss i havet (Magnus och jag), leker, läser böcker, badar i ämbar (Vidar) och förundras över den fantastiska sommaren. Inom omårdet bebismat har vi lärt oss att kokt morot icke står på Vidars favoritmatlista. För övrigt händer det inte så mycket. På ett bra sätt alltså.
Är det så att rädslan för ”allmänhetens omdöme” skiner genom då du faktiskt är tvungen att poängtera att ditt barn inte badat i havet? Varifrån kommer den här typiska finlandsvenska (svenska?) förhållningen: ”Alla måste gilla mig”?
Alltså puuust ”fadern” – är du verkligen sådär ”tiukkis” tråkig människa, eller var detdär ironi? Svårt att veta såhär på nätet…
Peppe, låter som ni sku ha en underbar sommar. Ämbare/små baljor är super för småbarnen att bada i. Havet är nästan för kallt för mig också, så varför pina de små att doppa dem dit… Heh! Inom sinom tid kommer de nog att villa vara där hela tiden och undra varför de måste komma upp och äta :)
Fadern: ibland försöker jag i skrift använda mig av lite ”humor”. Som att det skulle se roligt ut om Magnus och jag satte oss i varsitt ämbar för att svalka våra kroppar.
Tova: tack för försvarandet av mig. Svårt med ironi och humor i skrift, men vet aldrig riktigt om folk har glimten i ögat eller ej. Ha en riktigt skön sommar! Kram.