Det var inte alls så svårt att flyga med en bebé. Om man bortser från fem evighetslånga minuter då Vidar trötthetsgrät i 80 decibel (antagligen de fem längsta minuterna i våra medpassagerares liv) sov han som en.. eh… baby? Först i Magnus famn och sedan min och till lut delvis på vår japanska bänkgranne.
Det som ingen nämnt var att man bli behandlad som en kunglighet då man drar på ett spädbarn Vi fick gå förbi alla köer och till och med den franska personalen på CHG var snälla och tålmodiga som små mormödrar.
Blev också förvånad över hur lätt det gick att flyga med barn första gången vi gjorde det. Hade nog också en del trötthetsskrik men överlag gick det bra, mjukisdjur delades ut och kabinpersonalen log!
Precis, inget att vara rädd för alls. Och som sagt var folk så sjukt trevliga och snälla när man visade upp sin lilla bebé.
Det är alltså fråga om ett litet barn, dvs. en bebis, bäbis eller baby. Såna kallas kanske bebé på nåt annat språk än svenska.
Du vet nog inte vad en decibel är.
Jan Wikström: okej.
Sanne: antagligen inte. Ännu.
Jag förordar begreppet ”spädbarn” och tar starkt avstånd från användandet av Jan Wikströms anglicismer i svenska språket.
B.Wisser: hhihih. Bästa signaturen iaf.