Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
Är det bara jag eller fick ni som har barn också höra evinnerliga vänta bara? När Vidar i början sov dagarna i ända och jag hann skriva kolumner, böcker, bloggtexter och noveller sade folk: vänta bara, snart sover han inte lika mycket mera och du måste sluta skriva. När jag säger att vår son är ett lätt barn får jag allt som oftast svaret: vänta bara, när han börjar gå blir det problem. När jag säger att Vidar sover hela nätter får jag höra: vänta bara tills ni får ett till barn! Det kommer inte att sova lika bra. Och så vidare. Det är som om folk vill att mitt liv liv ska bli lite svårare.
Har någon annan upplevt det här, eller är det bara jag som är paranoid?
13 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Jag tror att det kallas avundsjuka, vanligt fenomen (dock alltid outtalat) bland småbarnsföräldrar. Var glad över att du har ett så lätt barn och hoppas det fortsätter så.
Har upplevt precis samma sak med min dotter. Allt har varit lätt med henne redan från början. Just det här med sömnen fick vi allt som oftast höra, när vi nämnde att hon sovit hela nätter ända från början, att vänta ni bara. Vi har väntat i 5 år nu och hon sover fortfarande lika bra, har inte haft några perioder där hon haft svårt med sömnen eller nåt.
MItt svar till de som sagt något dylikt har alltid varit att alla barn är olika.
Det där känner jag bra igen. Bara att strunta i. Dessutom lever man ju så med sitt barn genom respektive ”faser” så man inte märker om något ev. är lite annorlunda, typ att man får flytta endel saker och täppa till stöpselhål (ööh, finns säkert ngt korrekt begrepp för det…) och sånt. Men jobbigt blir det bara om man har den inställningen. SEN är det ju förstås lite annat med öronbarn och kolikbarn och så. Det är förstås jobbigt på riktigt.
Vänta bara tills folk kommer riktigt ordentligt igång.
Håller med de andra kommentarerna. Har också fått höra hur lätt jag har det med tre barn som sover bra och är allmänt trevliga. Som om det borde vara annorlunda. Att det liksom hör till att det är jobbigt att ha barn…Två av mina tre är tvillingar så det borde väl vara dubbelt så jobbigt enligt många, inte enligt mig.Tycker som Irina att det blir jobbigt om man har den inställningen. Njut av era barn :-)
Jag tror också det hänger ihop med avundsjuka. Att sova är så känsligt och grundläggande och de flesta blir ju förståeligt nog sura, vreda och kaotiska av långa perioder sömnbrist. Och så tror jag många föräldrar ändå känner ett hugg i sitt föräldrasjälvförtroende när de ser barn som är lättare/gladare/sömnigare. Fast man i princip VET att barn är olika så infinner sig tanken ändå – ”beror det på mig att mitt barn är sådant?”
Dethär är absolut inget försvar av ”Vänta bara”-kommentarer! Jag tycker de är ett ovanligt dåligt sätt att klara av sin egen avundsjuka och osäkerhet. Men jag tycker det är intressant att fundera över fenomenet.
Sen håller jag nog inte helt med om att det mest beror på ens inställning. Klart det också är viktigt, och kanske man blir mindre frustrerad om man redan ställt in sig på att barn får ta plats
. Men barn är ju som sagt olika, och olika saker är jobbiga för olika vuxna. En klarar inte sömnbrist, en annan hatar krångel med maten. Dessutom har föräldrar så olika nätverk rumtomkring.
För en del kan det säkert ligga avundsjuka bakom, men jag tror det i allmänhet handlar mer om människors ingrodda övertygelse att om man inte förväntar sig det värsta så kommer det värsta att hända. Så ”vänta bara!” är inte en hemlig önskan om att ni ska få det sämre utan mer som magiska ord som ska hålla problemen på avstånd. Lite som att säga prosit när någon nyser, om ni förstår.
Men jag förstår att det är gruvligt frustrerande och lovar akta mig för att ta de orden i min mun!
Jag är en av dessa som inte sovit på 6 månader och tror inte att det har med sömnbrist att göra snarare jantelagen, typ ” tro inte att du ska komma lätt undan” eller nåt. Kan tycka att det är bra att förbereda sig på det värsta, hoppas på det bästa och acceptera hur det blir och hantera det på bästa sätt.
Tack för era svar och tolkningar. Skönt att vissa av er har upplevt samma sak som jag (det är inte bara så att jag är paranoid) och intressant att höra hur man kanske resonerar då man säger vänta bara.
Jag har en två-åring som fortfarande väcker mig på nätterna. Men ”vänta, bara”-kommentarerna till folk vars barn sover känns rätt ologiska. Har man ett barn som sover som en stock från början finns det väl ingen anledning att det barnet ska börja vakna och strula senare heller? Däremot tänker jag ”se er i r*ven” när folk säger att deras barn sover. :D
Johanna, jag vill bli din vän också i riktiga livet!
Hipshops!
Jo, det där har vi också fått höra ett antal gånger. Vår lilla Ella så vaknar ungefär var tredje timme och vill något. Oftast är det något hon vill ha av sin mamma… Jag undrar vad det kan vara
Är också en sån där konstig typ som hunnit med en massa annat förutom ungarna och gjort skrivjobb med småbarn bredvid. I dag är två av mina tre flickor tonåringar, men jag glömmer aldrig alla ”Vänta bara”-kommentarer som faktiskt började redan innan första ungen var född. Mest var det svärmor som var i farten med sina ”goda råd” och konstiga kommentarer – som antagligen berodde på att hon hör till den gamylgenerationen som avstod från både yrkesarbete och alla intressen utanför hemmet när det var dags att bilda familj. Har en gång kommit hem med en färsk egenhändigt skriven bok i väskan och det enda svärmor sa var: ”Barnen måste få mat!”.