Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
Vad tycker ni om den här nyheten om att mammor ammar mindre i Finland är i till exempel Sverige. Borde vi skärpa oss här eller mår ungarna lika bra av ersättning?
35 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Jag vet inte. Sägs det någonstans om hur svennebarn och finnebarn mår?
Jag blir i varje fall förbannad, trodde den tiden var förbi då man propagerade så där svart-vitt för att amning är det enda riktiga. Och trodde vi hade slutat skuldbelägga kvinnor som inte ammar, och insett att det finns lika många (helt godtagbara) orsaker till att låta bli som det finns föderskor. Det enda argumentet för amning i Norden, där vi har tillgång till bebismjölk på paket som funkar lika bra som amningsmjölk, är väl att amning kanske är mer ekologiskt, men det finns faktiskt många andra områden som är i ett mer skriande behov av ekologisk förstahjälp som man kan börja med.
Nina: jag hittade inte heller någon sådan undersökning. Eller svar på din fråga.
Sofia: jag blir mest överraskad, jag tror inte att någon tror att amning är dåligt för barnet och jag antar att det dessutom i många fall är enklare än att mata ungen med ersättning. Således har folk antagligen goda orsaker att välja just ersättning istället för amning. Jag får ofta en känsla av att det på något plan handlar om att kontrollera kvinnor kroppar.
Alla skall få göra som de tycker att passar dem bäst. Men det borde också finnas stöd för dem som vill amma men har lite kämpigt med det. Inte med det samma bara tutas ersättning åt dem. Jag har upplevt att de på rådgivningarna är lite försiktiga med att förespråka amning just för att de inte vill pressa mamman till något. Och sen blir det så att mamman inte får den hjälp med amingen som hon skulle behöva. Jag som hade velat amma min förstfödde fick ingen som helst hjälp då när det var jobbigt och han fick sen ersättning – även om jag skulle ha kunnat amma. Jag var bara så himla osäker på om mjölken räckte till. Nu tänker jag satsa på amningen, inte för att jag känner ett måste men för att jag verkligen vill det.
Svartvit propaganda? Det är bevisat att modersmjölk ger en baby bra skydd mot vanliga smittsamma virussjukdomar, magproblem och diverse infektionssjukdomar, på sikt kanske också skydd mot astma, allergier och diabetes. Bättre skydd än mjölkersättningen, som ju förvisso har en noggrant komponerad trygg sammansättning. Amning kan också förebygga bröstcancer hos mamman. Amning och flaskmatning har helt enkelt sina respektive fördelar o nackdelar, jag tycker själv hälsoaspekten är viktig och relevant.
Det är självklart att varje kvinna ska få välja själv om hon ammar eller flaskmatar utifrån sina egna prioriteringar. Så i linje med det kunde vi kanske också slippa de förorättade propagandaanklagelserna varje gång hälsovårdsmyndigheter(!) påtalar hälsofördelarna med bröstmjölk.
Instämmer med Maja. Det finns dokumenterade fördelar med ammning, men likaså finns det inga dokumenterade nackdelar med att ge ersättning. (Beror på hur man tolkar olika resultat)Och som vi ser blir det nog friska barn av alla de som ätit ersättning också. Förstår inte helt varför ammning skall göras till en kvinnorfråga. Kvinnor och män ÄR olika, punktum. Vi föder barn och har möjligheten att amma, så är det, detta kan man inte ändra på, hur mycket man än vill. Jag anser att det är aningen snedvridet att i rättvisans namn tala för planerade kejsarsnitt och ”rätten” att inte amma… Blir liksom lite fel. Biologin är vad den är och ja vi kan ändra på en massa ting, men på vems bekostnad? Vi (kvinnan) blir ju endå kritiserad för de val VI gjort.
Undrar hur amningsstatistiken skulle se ut om attityderna i samhället förändrades. Om mammor t.ex. hade chansen att amma och jobba samtidigt, om samhället skulle gå till mötes och göra ALLT för att kvinnan kunde amma sin avkomma, om attityderna till bröst (som sexobjekt) skulle förändras osv…
Det där med kontroll över kvinnokroppen är superintressant! Hoppas du vill utveckla tanken vidare, Peppe
Jag tycker själv det är härligt att för en gångs skull ha en ”lyckad kropp” på ett sätt som inte är dikterat av press på utseende eller annat liknande. Att räcka till bara med sin fysiska varelse, det som barnlös ung kvinna skriver om: Min kropp kan bära ett barn, den kan föda det sedan läka och ge barnet mat utan att jag behöver styra, kontrollera och anstränga mej (nå okej en del ansträgningsmoment ska jag väl medge…)
Att bli mamma och att kunna amma har varit en jätteboost för min (kvinnliga) självkänsla och en daglig lektion i att släppa det egna kontrollbehovet
Eldfängt tema. Men som jag alltid säger, var och en gör på sitt sätt. Ingen har väl rätt att kritisera nån annans beslut. Och det är ju extra känsligt just pga. att det handlar om kroppen. Inget är väl mera känsligt än just den egna kroppen, de egna brösten på något sätt. Jag har helammat mina tre barn i 6mån och sen fortsatt tills dom är kring ett år. Inget av mina barn (äldsta 7 år) har nånsin haft en enda antibiotikakur eller varit sjuka så värst mycket. Men det kan mycket väl bero på något annat. Och jag tycker att det har varit enklare utan flaskor och nappar. Intressant är ju din link Peppe. Man blir ju fundersam över varför flera ammar i vårt västra grannland. Och Nina ställer en intressant fråga! Synd att ni inte hittade något svar på det!
Få förstår hur jobbigt det är att amma i början, och det är en lätt utväg att ge ersättning då. Många kvinnor tror också att de inte kan amma, eller att deras mjölk inte räcker till, men i själva värket brukar det nog gå om man inte genast ger upp. För som nån sade så är nog mammamjölken dokumenterat det bästa alternativet för barnet, fast ersättning inte är dåligt det heller.
Amning är ju ett ganska laddat ämne idag. Jag märkte tydligt med sjukvårdspersonalen hur svårt de hade att hantera det under mitt senaste besök på bb. Eftersom mjölken inte steg direkt så ville dom att lillen skulle äta för få upp blodsockret men var samtidigt så försiktiga att de knappt vågade fråga om han kunde få lite ersättning tillfälligt. Speciellt första gången så är amningen väldigt nytt och kan vara ett stort stressmoment och man kunde nog arbeta mer för att stödja amningen även månaderna efter förlossningen, oftast tas det kanppt upp efter bb. Men självklart, vill man inte så vill man inte och det ska respekteras. Men att tycka att ersättning är lika med jämställdhet mellan könet så går jag inte med på, könen har sina olikheter och de måste vi lära oss leva med, även i ett jämställt samhälle. Anf. Sverige så tror jag att det där arbetas kanske lite mer med amning och den allmänna attityden är kanske öppnare. Här i Finland känner jag mig ofta ganska ensam som ammande mamma på stan till exempel.
Det är nog lustigt att det ska vara så eldfängt. Det som också är lite intressant är det här fenomenet med att det i början är mera ”tabu” att flaskmata, medan det sen blir omvänt. Då barnet är äldre, kring ett år tycker många att det är ganska skumt att man fortfarande ammar, medan mjölk i flaska då har blivit rumsrent, kanske till och med norm.
Jag håller med Anna om att amning borde stödas mer månaderna efter förlossningen. Jag var just och just så pass envis att jag höll fast vid att totalamma i ca 4 1/2 månader. Delvis också för att jag tyckte att ersättning skulle vara ännu en vetenskap att beblanda sig med iofs. Under graviditeten fick man ju höra hur viktigt det var osv men på 4 månaders- granskningen kände jag mig snarare som en dålig mamma för att min dotter levde på bröstmjölk. Har gett välling men ingen ersättning och ammar ännu vid sidan av vanlig mat -för att det trots kämpiga perioder känns lättare än att introducera ersättning så här sent – min dotter på 7 månader.
Sorry, jag är lite under the weather idag så jag formulerar mina egna tankar senare. Håller med om att det är sjukt eldfängt med amning och att ingen antagligen argumenterar att det är bättre med ersättning, däremot så menar somliga att t.ex. amning och allergier inte har något samband:
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5956176.ab
jag tycker också att Linna Johansson skriver hemskt vettigt om amning:
http://linnajohansson.se/extra-amning-2/
Jag tror att vi får olika riktlinjer i Finland och Sverige. I Sverige rekommenderas helamning i 6 månader och i Finland 4 månader, kan det påverka? Jag vet också att tiden efter förlossning hanteras olika i länderna. Jag läste mycket böcker inför graviditet nr 2 och det finns olika synsätt på smärtlindring, förlossning, klippa eller inte osv. Samma sak gäller säkert amning. Amningsrekommedationerna kommer från FN och dessa ska vara gångbara i alla länder, dvs allt från U-länder till I-länderna i Norden. Vad jag förstått så är det den första råmjölken som gör störst skillnad, efter det så är det egalt om de får ersättning eller mammas mjölk om man ser till näringsbehovet. Närhet och mys kan skapas på båda sätt. Så ingen mamma ska skuldbeläggas för att hon inte ammar, det är upp till var och en.
Therese: klokt och fint skrivet!
Är det någon som kunde berätta varför man inte skulle amma om man kan göra det? Alltså någon som valt att inte göra det av någon orsak. För mig var det under graviditeten inte alls ajälvklart att jag skulle kunna helamma, eller amma över huvudtaget, men då det inte visade sig vara ett problem så har jag fortsatt.
För mej har amning varit självklart och fint (fast till en början smärtsamt och blodigt), liksom som en naturlig fortsättning efter graviditeten. Har helammat båda barnen 6 månader och fortsatt amningen till drygt 1 år (nummer 2 ammas ännu). Det är något som har varit viktigt för mej och som jag känner mej både nöjd och stolt över. Men det är något jag inte alltid vågar säga för då blir man snabbt dömd som amningsfanatiker. Grejen är ju att amning har varit viktigt och fungerat för mej, men fattar att det inte är så för alla och var och en kör den variant som passar i vars och ens familj. Men vad jag däremot inte förstår är vad kvinnofrågan har med amning att göra..? Väntar med intresse på att läsa om det. :)
Alla bebisar behöver tuttkontakten psykiskt. Det är åtminstone inte i barnets intresse att låtsas att det är något sekundärt.
Jag tycker att rådgivningen inte stöder mamman så mycket i amningen. Vi hade problem i början och rådet var: ge ersättning. Vi kämpade och fick amningen att fungera. Men sedan vid fyra månader tyckte de på rådgivningen att nu räcker det inte mera med bröstmjölk, du skall ge annat också. Speciellt med första barnet är man ju osäker och vill ju tro att rådgivningen vet vad de talar om. De kunde säkert talas mera om amningen innan förlossningen. Det kan komma som en överraskning sedan när det inte fungerar.
Jag har en bebis på tre månader. Före jag fick barn levde jag i en bubbla och trodde att amningen var ”pikku juttu”, man sätter barnet till bröstet och thats it. Men åååhhh så fel jag hade. Det krånglade och tänkte aldrig komma igång, barnmorskorna vägrade att ge ersättning och sa bara: ”sen när du har rätt teknik så fungerar det klockrent”. Säkerligen var jag svag i mitt psyke under den första tiden men jag upplevde amningen som urjobbig och upplevde att Finland kör med fel taktik då det gäller att få mammor att amma samt att vi ska få en bra amningsupplevelse. Nu tre månader senare ammar jag på dagen och till kvällen ger vi ersättning, då böstmjölken inte räcker till. Sen vill också min man vara delaktig, så han ger oftast flaska på kvällarna. Nu är jag glad att jag kämpat, eftersom det rent praktiskt är ganska lyxigt att bära på maten åt filuren. :-)
Idag har jag helt hundra procent förståelse för de som ger ersättning. Hatten av åt de som ammar. De é int så bara :-)
Det jag tycker är svartvitt i debatten (åtminstone i den eldfängda varianten av debatten) är att det verkar handla om att antingen helamma eller att inte amma överhuvudtaget. Hur är det med mellantingen? Jag har inte barn ännu, men har funderat mycket på det här eftersom jag förhoppningsvis har ett snart. Jag skulle gärna använda den lösningen att jag ammar medan sambon matar med ersättning, om inte helt från första början så ganska tidigt. Vill ge också honom möjlighet att uppleva den närhet som jag antar att det här med att kunna mata sitt barn innebär (+att det skulle ge mig möjlighet att vila ibland, men det är sekundärt).
Men jag antar att vi helt enkelt får vänta och se vad som funkkar bäst för oss.
Vidar har levt på utpumpad modersmjölk och ersättning. Det att Magnus har kunnat mata honom precis lika mycket som jag tycker vi att har varit fantastiskt! Både för att Magnus och jag har exakt samma relation till vår son till att det inte varit en självklarhet att det alltid är jag som vaknar på natten (nå Vidar vaknade ju bara de två första månaderna) och tidigt på morgonen. Jag har kommit och gått lika mycket som Magnus. Att man som baby måste suga på ett bröst för att inte bli ett pyskfall har jag svårt att tro att stämmer. Månne inte barnet får närhet och trygghet också från annat håll. Men som de flesta av er säger: alla ska göra som de finner bäst. Jag har verkligen ingen lust eller intresse att fördöma någon på basen av dens val.
Lotta: Linna Johansson skriver om varför hon inte ville amma sina barn
http://linnajohansson.se/amma-pappa-barn/
http://linnajohansson.se/tag/flaskmatning/
http://linnajohansson.se/tag/barnmorska/
Läste just Linna Johanssons inlägg i linkarna ovan.. Undrar nu om jag formulerade mej väldigt otydligt i min förra kommentar. Min point var liksom att en lyckad amning varit viktigt för mej. Men obs viktig för mej, sen hur andra löser det spelar absolut noll roll, så länge det känns lika bra för var och en.
Eller var linkarna ett svar på vad amning har med kvinnofrågan att göra? I så fall tror jag jag blev bara mera konfunderad…
Sorry Lotta, det vad mer svar på Christinas fråga än din. Jag moka.
Detta förhållnings sätt har irriterat mig hela tiden att amningen är så super. Jag har ammat min son nu i 7 månader och han har atopisk hud samt allergier, vi föräldrar är inte allergiska, så där gick argumentet att amningen skyddar mot allergier. Sedan följande argument att barnet får bra motståndskraft, nu har han redan sin tredje fökylning sedan september. Utan att vi har sprungit i stora folkmassor, levt en helt vanlig vardag. Dessutom har jag märkt att de babysar som fått mjölk från flaska tankar mer på en gång och sover längre nätter. Detta är helt egna inofficiella observationer. Amningen är bara så lätt, mjölken finns med och är genast rätt tempererad. Dessutom finns det mjölk i frysen som han kan ta från flaskan om mamma-mu är borta.
Jag bryr mig inte om folk tänker si eller så om amning. Whatever rocks your boat. Undersökningar visar än det ena än det andra, men ganska säkert har de ju bevisat att det hjälper – vare sig det är det psykiska (med närkontakt, mys osv) eller fysiska.
Jag själv ammade mina barn tills de var ca 4 månader. Det var viktigt för mig att kunna amma dem, OM det nu sku hjälpa mot fysiska hälsan (jag är inte helt säker, men OM, så är det ju kiva att ha kunnat amma).
Men jag ansåg att de får lika mycket närhet av att ligga fast i mig och suga från flaska.
Samtidigt var det viktigt för MITT psyke och för att vara en bra mamma, att slippa ifrån det eviga fastklibbandet av bebin i mig, så med flaska gick bra så mannen fick mata.
Ersättning gav vi då och då, då barnet verkade skrikhungrigt ännu efter ammande och nöjd efter tillägget.
Jag tyckte inte om att amma.
Jag kände mig ofräsch hela tiden (med amningsbehåar (fast det finns nätta, men då brösten är fulla och svullna blääh), bröst som läckte, att försöka amma på stan utan att nån ser)
och kände ingen ”speciell oooh-aaah närhet” till mitt barn bara därför (lika mycket närhet kände jag ändå)
och jag kände mig bunden.
Jag ammade så länge jag orkade och barnen ville. Efter att ammandet slutade fick barnen en mycket nöjdare och gladare mamma och freden lades i huset :)
Paula: tack för ditt inlägg! Det gjorde mig på gott humör.
Tove: jag tänkte också på det där med mitt eget psyke, jag skulle ha blivit galen om jag var den enda som var ansvarig för Vidars mat. sedan fattar jag ju som många säger att det helt enkelt är lätt att amma, men jag antar att det som i allt annat inte finns en enda absolut sanning. Alla måste bara fundera ut det sätt som passar dem själva bäst. Och angående brösten tyckte jag också att det var HEMSKT att ha sprängfylld läckande bröst.
Jag tänkte bara berätta att jag blev flaskmatad från början, och dessutom kompletterad med leverpastej och apelsinjuice från 2 månaders ålder, och nu är jag nästan 40 utan att vara det minsta allergisk, psykfall, osv. Min första antibiotikakur fick jag som vuxen. Ungar klarar nog det mesta, och om det går snett så KAN det nog finnas andra orsaker än maten.
Om man kan och vill är det super att amma, annars är det tur att det finns en plan B. Vad är så svårt med det???
Herregud så skönt att höra!
Jag har fött barn både i Sverige och Finland och i alla fall min uppfattning är att man pushar för amning mer i Sverige. Jag har haft svårt med amningen i början med båda barn, fick mitt första i Stockholm och där var det verkligen ”man SKA amma amma amma” och massa amningsstöd och känsla av dålig mamma om man inte ammar. Fick i slutet ok för ersättningen också bara för att barnet inte växte tillräckligt. Med mitt andra barn (som förresten också heter Vidar – visste inte att det finns typ några Vidar i Finland innan jag läste denna blogg!) fick jag inte alls samma tryck, utan mycket mer ”det är ok också att ge ersättningen”. Så jag fick känslan att man är mer försiktiga i Finland vad som gäller amningen – vilket jag tycker är nog bra, för det kändes ganska hemskt i Sverige som en nybliven mamma.
Och ha, super inlägg det sista om appelsinjuice och leverpastej – jag tillhör samma åldersgrupp och har inte heller haft några problem eller allergier :)
Hej Mari-Johanna, roligt att höra om erfarenheter från Sverige jämfört med Finland. Och superroligt att höra att Vidar har en namne!
Nu har jag inte barn, men attityder som Mimmis gör bara att jag vill ändå mindre. Om man har att välja mellan att kämpa i veckor, blöda, ha skitont hela tiden och må dåligt varje gång man tänker på att amma (historier jag hört inte bara från en utan flera mammor, oftare än att det flytigt på) eller mata med flaska och ha helt ontfritt mys med bebis, och väljer det första (boende i norden med rent vatten) undrar jag hur (eller om) man tänker. JA, jag skulle ge upp. Med en gång. Utan att tveka. Och inte behöva ha ångest. Visst finns det fördelar med bröstmjölk, men inga undersökningar har visat att de är *så stora* att de skiner högre än de fördelar (psykiska, sovrelaterade, jobbrelaterade, jämställhetsrelaterade) flaskmatning kan ge.