På sistone har jag fått höra Eva Biaudet tala om jämställdhet vid två olika tillfällen. Båda gångerna nämnde hon att det i småbarnsfamiljer oftare är mamman som stannar hemma med sjukt barn eftersom mammans arbetsgivare generellt har större förståelse för det här fenomenet. Arbetsgivare till papppor är inte vana vid att män också kan stanna hemma med sjukt barn och är därför ibland mindre flexibla.
Den här veckan har Vidar stannat hemma på grund av massiv snorproduktion och hosta och Magnus och jag har tagit varannan dag ledigt. Som tur kan vi båda jobba hemifrån och har förstående arbetsgivare.
Hur är det med er som lever i parförhållanden och har barn, har den ena av er lättare att ta ledigt för vård av sjukt barn än den andra?
15 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Så länge jag hade ett regelbundet jobb: strikt hälften, det föll sig naturligt. Inga problem. Men nu har jag inlett en ny tillvaro som inhoppare, så om jag stannar hemma med sjukt barn har jag inget jobb/ingen inkomst den dagen. Det kanske betyder att pappan stannar hemma mer? Det återstår att se.
Vi har också kört varannan dag, ibland varannan gång.
Vi har liknande jobb, liknande lön. Pappan vabbar övervägande mest. Dels för att han vill o. dels för att jag vill undvika smittan.
Beror på, är mannen hemma från sjön så stannar han ju hemma med dottern naturligtvis. Men då han är borta så har jag inget val – om inte svärföräldrarna kan ställa upp vill säga.
Vi stannar hemma varannan dag. Sen är vi givetvis flexibla ifall den ena har något viktigt möte eller deadline. Jag tror inte alls att kvinnornas arbetsgivare är mer förstående, de svär nog lika mycket över sjukfrånvaron och ger det kvinnliga kollektivet lägre lön som straff.
För oss har vem som stannar hemma med barnen då de är sjuka inget med jämnstäldhet att göra, utan skälen är helt klart praktiska. Pappan kan flexa mer i sitt arbete och jobba hemifrån medan jag jobbar med människor, så det är nästan alltid pappan som stannar hemma med sjuka barn.
Eftersom barnen nyss börjat dagis och jag bara hinner jobba en kort tid nu innan jag igen blir mammaledig har vi kommit överens om att mannen blir hemma i första hand. Dessutom kan han i nödfall jobba hemifrån, medan det är omöjligt för mig.
Jag jobbar hemma och vi bestämde att det ändå inte är en orsak för mig att alltid stanna hemma med sjukt barn (inte heller att jag är mamma är en orsak). Så vi har turats om och tagit varannan sjuka, med optionen att kasta om någon dag ifall den ena har t.ex. viktigt möte. Så vi har faktiskt haft dagar då pappa skött sjukt barn hemma medan mamma suttit och jobbat hemma.
Vi stannar båda hemma ungefär jämnt. Den här hösten har pappan varit mera hemma för att han haft bättre möjlighet att flexa. Hans arbetsgivare är bekant och bryr sig inte om sjukintyg och antal dagar men för mig är det ju så att om jag stannat hemma en fredag så kan jag inte vara hemma på måndag för då har de tre dagarna gått (även om jag alltså alltid har ledig helg) och jag blir således utan lön för måndagen. Nåja, om det krävdes skulle jag förstås vara hemma i alla fall. Jag tycker vi alla borde sänka tröskeln för att hålla barnen hemma om de är eller håller på att bli sjuka. Det är för allas bästa att de får vila då de inte är i skick! Brukar läsa Livet & Helsingfors, men nu snubblade jag in här. Tack för ordet!
Tydligen är ni läsare jämställda eller så har kanske Eva fel i sin teori. Bra jobbat oberoende!
Jag tror tyvärr att hon har rätt. Antingen har de personerna inte hittat hit eller så har de bara undvikit att lämna en kommentar.
Jag har under flera omgångar jobbat på dagis i Sverige och Finland (eller förskola som man måste säga i Sverige) och sällan var det papporna som stannade hemma och vabbade (som vi säger i Sverige).
Men vad vet jag. Det kanske är annorlunda nu.
N
Natalie: som du säger kan det ju vara att det mestadels är personer som tycker som jag som läser och kommenterar här. Tyvärr tror jag också innerst inne att Eva har rätt.
Statistiskt sett så är det väl oftare mammorna som stannar hemma. (Jag antar det finns riktig statistik på det?)
Men den intressanta frågan är ju varför. Jag tror inte det finne ett enda svar till det. Det finns könsroller som säger mammor vårdar, pappor försörjer. Då är det ”svårare” för pappan stanna hemma. Män sitter kanske oftare på arbetsuppgifter som ingen annan kan sköta? Men de kan å andra sidan ofta välja jobba hemifrån. Om mamma och pappa skulle byta arbetsuppgifter med varandra, skulle det då vara svårare för mamma stanna hemma än för pappa? Eller är det bara jag som har stereotypa uppfattningar om typiska mans- och kvinnodominerade yrken?
Kan en orsak vara att den stannar hemma som får göra det utan löneavdrag och nån annan hoppar in och vikarierar på jobbet? Dvs. pengar och gå-över-var-staketet-är-lägst avgör?
Eller omvänt. Hur jämlik skall man vara om det börjar kosta pengar och/eller fritid (dvs. måste jobba in det på kvällen)?
Alltså, det jag blir mer och mer nyfiken på är – finns det statistik på det här? Skulle vara väldigt intressant att se. Nån som vet?
Jag har tusen gånger lättare att ta ledigt från jobbet eftersom jag inte behöver en vikarie direkt. På makens jobb måste det trollas fram en vikarie på en halvtimme. Men vi delar 50/50 för det. Vi har kommit överens här hemma att detta faktum inte är något argument till varför vi skulle dela ojämt. Vi har båda lika stor rätt att vara hemma och ta hand om dem. Ingen ska behöva lida jobbmässigt bara för att ”det är lättare”