Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Om att vara omusikalisk

17 Dec , 2011, 11.28 peppe

 

Varje gång jag börjar sjunga Midnatt råder håller Vidar för öronen. När Magnus sjunger kastar sig barnet in i en avancerad koreografisk performance. Jag är glad för att vår son visar tecken på musikalitet, men samtidigt lite sårad för att han så tydligt visar vad han tycker om min röst.

Läs också

5 kommentarer

  1. Therese skriver:

    du har säkert andra kvaliteér som inte magnus har. så är det iaf hos oss =)
    man kan ju inte vara bäst på allt och det är väl bra att V ser det redan nu…

  2. Melli skriver:

    Ojnej. :D Här har man också blivit ombedd att hålla tyst (inte sådär väldigt diplomatiskt och snällt ombedd faktist) mååånga gånger. Men det brukar gälla båda föräldrarna. O jag kan nog sjunga. Tror jag. Men fel sånger tydligen. ;)

  3. peppe skriver:

    Melli: hehe, det kommer väl en tid när allt man gör är sjukt pinsamt.

  4. peppe skriver:

    Therese: tack för att du vinklade det så pedagogiskt och sant!

  5. S. skriver:

    Då dottern var två år älskade hon att dansa och bad mig ofta dansa med henne till svängig musik. Dock slutade det ofta med att hon låg på golvet och grät över min oförmåga att dansa bra (dvs. enligt hur hon tyckte att jag borde dansa). Först var det komiskt, men efter ett tag blev det ju irriterande att min dans ledde till så mycket gråt… Lite tröstande är det därför att din sång inte faller Vidar i smaken :-=

Kommenteringen är stängd.