Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
Största skillnaden från att vara Vidarlös till att bli mamma: Nette Björkqvists utmärkta reportage om svältande barn och våldtagna kvinnor i Somalia ger mig nuförtiden tårar i ögonen.
10 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Oj som jag satt och grät. Önska nästan att jag inte hade läst det.
har aldrig varit så lipig som när jag ammat och haft små barn. Det går inte att titta på barn och eller djur som far illa, t.o.m. Disney-filmer får mig att storgråta och deckare som jag normalt läser får jag lägga åt sidan för jag blir så upprörd över allt elände. Det är nog bara att konstatera att man inte riktigt är sig själv när man har småbarn. Känns som om alla kanaler in till hjärnan och hjärtat är vidöppna och allt rusar runt…
gud ändå. tur att jag inte får huuussis hem just nu. men i förmiddags satt jag och övervakade barnets matintag medan teven stod på. det var en dokumentär som handlade om cancersjuka barn, och i det här avsnittet dog alla och det filmades från deras begravningar. det ledde till ett akut gråtanfall, som flickan joinade i och så fick jag snabbt som attans stänga av teven och pappan i huset tog över. gick helt i kras, alltså. usch.
Michaela: I hear you. Jag var tvungen att hoppa över vissa partier.
Therese: jag grär i Toy Story 3 och då är jag kvinnan som ALDRIG gråter i film (inte ens när Bambis mamma dog). Det ger mej lite tröst att höra att det här tillståndet kan gå över. tack.
Puva: hu, jag förstår dej. Du borde omedelbart ha stängt av tv:n när det gick upp för dej var programmet handlade om.
Jo, det var jobbigt att läsa reportaget. Vill tipsa om en de bästa böckerna jag nånsin läst, En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Boken handlar om Nigeria under 1960-talet, om självständigheten och inbördeskriget mellan de olika grupperingarna i landet. På boken står det att den ”skildrar med närvaro och intensitet livet för ett antal människor i krig och fred i Afrika – en stor roman som lämnar starkt avtryck.” Jag blev förundrad över hur grym människan kan vara, men samtidigt över hur stark livskraften kan vara hos människor i kris. Jag visste inget om Nigeria då jag började läsa boken, men nu känns det som att man förstår konflikter i Afrika på ett annat sätt.
Tack för tipset! Trots att jag är en überbokmal har jag inte läst den. Ännu.
Jag kan låna boken åt dig, har den och tyckte massor om den. Och stämmer upp i gråtkören – jag klarade inte av att ens ögna igenom artikeln. Fast jag undrar just ifall det går över? Är det faktiskt bara hormoner, eller har man blivit en lite mjukare människa genom föräldraskapet?
Jag tror att det är en kombination och att man aldrig repar sig riktigt. Tack, supersnällt om jag får låna boken av dig!