Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
Upplever ni att mammor som sköter om sina barn är en självklarhet, medan papporna när det är papporna som gör samma sak ofta blir kallade superfarsor? Linus Fremin skriver intressant om fenomenet.
10 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Superfarsan kan det här, hur man får kvinnor att beundra. Man visar sitt intresse för barnen, och vips, han är JUUUVLIIG. Visserligen är han JUUVLIIG. Om man bara går ut genom dörren och säger heippa, jag kommer om en vecka, så har den superjuvliga inte riktigt alternativ, annat än att vara SUPERJUUVLIIG. Väninnorna tolkar det på sitt vis, men man själv tolkar det just så, att nåja…gav jag några alternativ? På så sätt fostrar man superjuuuuvliiiga pappor. Men man skall stå ut med att barnen äter överpepprad spagetti med fiskpinnar….men vad gör man inte för lite superJUUVLIGHET. De överlevde, och verkar inte ha lidit speciellt av SUPERJUUVLIGHETEN.
Jo, nog talas det ju mycket gott om män som strosar runt på stan med barnvagnen eller babybjörnen läckert spänd över axlarna. Tar de sedan ut tre månader av föräldraledigheten så är dom otroliga! Och visst är det bra att papporna blir mer aktiva i sin roll och vill vara mer med barnen osv men jag skulle själv önska att jag fick samma cred för de månader jag är hemma och alla turer med vagnen jag kör. Ang. vad Linus Fremin skrivit om så är min första tanke att det är en jävligt trist situation för barnen, oavsett vilken förälder som åker och vilken som stannar hemma.
Puust. Blir så svettig att jag inte ens orkar kommentera… Kort och koncist: Det är en orättvis värld vi lever i.
Tänkte först att joo, just så där är det ju. Men då jag tänker efter så kommer jag inte på en enda ”superpappa”. Känner förstås en massa fina och aktiva pappor (och mammor), men kommer inte på en enda situation där papporna sku ha prisats eller varit målet för förundran. Dessa sk. superfarsor börjar väl vara ganska så vardagliga numera! Snarare reagerar man och förundras över dem som inte är det.
Ja, Linus Fremin skriver en mycket bra blogg och just det där inlägget sätter verkligen huvudet på spiken. Kan bara hålla med Irina: det är en orättvis värld vi lever i.
Gun: min man är alltid mycket populärare än jag när han bär omkring på Vidar. Men det har kanske att göra med att han annars också är en trevligare människa…
Anna: bra poäng där att det är synd oavsett vilken förälder som är mycket borta hemifrån. Folk brukar säga att det är för att Magnus är svensk som han tar ut hela långa tre månader av föräldraledigheten.
Lotta: man borde åtminstone förundras över de här papporna som inte vill stanna hemma med sina barn.
Irina och Sofia: vi får väl bara göra vårt bästa för att göra den lite rättvisare och justera statistiken om än så lite. Trevlig helg!
Man är väl inte super bara för att man tar sin del av kakan? Fremins inlägg är mycket intressant, och jag kan inte riktigt fatta hur super den hör ministerpappan egentligen är…Om ingen följer upp historien. Ministrar har knappast världens trevligaste arbetstider, så jag undrar hur mycket han kommer att ha tid för sina barn.
Själv fick jag lite kalla handen när jag meddelade att jag måste bli hemma lite längre än beräknat pga ett akutfall…