I natt drömde Vidar mardrömmar och grät hjärtskärande i sin spjälsäng. Magnus tog upp honom och lade honom mellan oss. Vidar har inte sovit med oss sedan han var några månader gammal och vi i 
rent experimentellt syfte testade om han skulle somna om vi lade honom i egen säng. Det gjorde han omedelbart och sedan dess har han haft en egen säng. Förutom i natt.
Det började bra. Vid slutade gråta och låg istället och fnissade en stund. Sedan började han rotera. Han låg inte stilla en minut och det kändes som om Magnus och jag var ett levande flipperspel som någon oavbrutet matade mynt i. Än hade man en liten fot i sitt öra, än blev man skallad på näsan. Det var på inget sätt möjligt att sova.
Nu undrar jag: sover ni med era barn? Och sover ni i så fall?
28 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Tycker som dig och gjort som er med barn ett och två – aldrig i vår säng! Nu sover barn tre nästan nätterna igenom tätt tätt intill och jag tycker det är ’sååå mysigt’. Vet inte om det är jag som genomgått förändring, eller om det är vetskapen om att det är ’sista gången’ jag har ett litet barn att krama om, som gör att jag har en annan inställning till att samsova.
Vi sover oftast alla tillsammans, ja. Ibland freestylar båda barnen i egna sängar. Och ibland inte. Men sover gör vi, konstigt nog, helt superbra.
Sen jag slutade nattamma (då dottern var 5 mån) så har hon sovit i egen säng. Däremot lyfter vi henne alltid i vår säng då kl blir 7 på morgonen o så ligger vi och myser.
vi samsov väldigt länge, så jag är van vid att sova alldeles orörlig (och oftast är jag så trött så jag sover ändå som en klubbad säl och vaknar i samma ställning som jag somnade i). numera somnar vår parvel i sin egen säng och vill också göra det. ofta lyfter vi ändå över henne mellan oss om/då hon gråter på natten. ibland är det flipperspel men oftast sover hon också i lugn och ro i det allt mer krympande utrymmet mellan ma och pa. ibland händer det också att vi lägger henne i vår säng för att det är så mysigt att sova alla tillsammans. andra gånger har vi lyft henne från sin säng till vår för att få ha henne nära. och är hon sjuk sover hon definitivt med oss. hemskt lite problem med det här numera. för ett år sen sovstressade jag oerhört mycket, nu är det borta. skönt!
Vi har sover inte med våra barn, vi hade liknande händelse där sedan vi satt flickan mellan oss men de blev inget ting av sovande, då ville hon bara sprattla och leka, så vi flyttade henne tillbaka till egen säng, där hon somnade snabt snällt. Har hört om de som låter barnen sova mellan dom har hamnat i en ond cirkel som är senare svårt att komma bort från. Senare när du har många barn så ryms inte mera pappan i sängen ;-D
Hemma så sover Arthur brevid pappa i spjälsäng som är upplyft, utan vägg , men nu har jag 3 nätter fått sova med honom hos min mamma och vi har sovit tätt intill varandra och det har varit såå mysigt. Han är så van att sova nära att han ligger nog rätt stilla och man kan flytta på honom helt bra när han sover, så det är inget problem.
Dottern, snart 2, har alltid sovit i egen säng. Några gånger har vi lyft henne till vår säng om hon varit sjuk och sovit oroligt. Alla är nöjda och samtliga sover jättebra. Vilket ingen av oss vuxna gör när vi har propellern mellan oss.
Saga har nog inte sovit många gånger i sin säng. Ibland lägger jag henne i spjälsängen som är fast i vår säng, men varje morgon vaknar jag av att hon ligger där mellan oss. Vi sover bra med henne där, vi kramar om henne båda två, hon är varm och mjuk och gosig. Dessutom är det skönt att krypa ner i en uppvärmd säng… Så här har det varit med pojkarna också, men de sover nog i egna sängar nuförtiden.
Hos oss har vi haft en flexibel politik; i princip sover A i egen säng, men om han vaknar på natten och inte somnar om så får han komma till oss. Dels för att då somnar han nästan genast (om han inte är sjuk) och dels för att jag inte orkar vara uppe på natten och göra om nattningsrutinen. För han somnar inte själv i egen säng i eget rum. Punkt. slut. Vi har testat alla möjliga tricks men han bara ligger där och håller sig vaken med lekar, prat eller gråt. Och vi har aldrig orkat låta honom gråta sig till sömns…
I alla fall. Just nu, när han är 1 år och 7 månader, somnar han i egen säng på kvällen (med mamma som sitter bredvid och håller handen), och sover oftast hela natten där. Om han vaknar kommer han till oss tills han somnat, sedan när sparkandet väckt någon av oss bär vi honom tillbaka, sovande, till egen säng. Det har funkat fint sedan han var ca 1 år, numera kommer han nästan bara till oss när han är sjuk. Så vi sover alla riktigt bra. Nästa steg är bara att få honom att somna själv, utan att hålla mammas hand…
Första sov i egen säng och eget rum från 5 månader, mycket spring mellan rummen men han sov om möjligt ännu sämre i vår säng och vi sov inte alls. Nr 2 somnar i egen säng (bredvid vår), vi lyfter honom till vår sång om han har svårt att somna om. Vi tar varannan natt så att en av oss får sova(sover i annat rum), så det finns gott om plats fast man sover med en propeller =) nästa projekt för oss är att flytta honom till egen säng och eget rum men det blir efter allt påsk-resande =)
Jag har inte sovit alls med nåt av mina barn utom när dom var riktigt nyfödda. Jag kan helt enkelt inte sova om nån bufflas bredvid mig. Men sen har dom sovit väldigt duktigt i sina egna sängar i egna rum från att de varit typ 2 år. Lillan sover nog i samma rum som jag ännu.
Samma här. Samma här. Vi har bara en tvåa så Vid kommer säkert att sova i vårt rum en tid till.
Varannan natt låter mycket vettigt. Vi kär varannan morgon. Natten är vanligtvis inte ett så stort problem.
Månne inte han klarar av att somna utan mammas hand före tonåren :) sånt brukar väl komma ganska naturligt när de är redo för det.
Saga är en så go liten typ.
Vidar sover också bäst i egen säng.
Skönt att han inte vaknar om man flyttar omkring honom.
Hahaha! Jag nöjer mig med en Magnus i sängen.
Skönt att höra att ni har det bra och sover bra.
Morgonmys låter som en utmärkt idé. Tror att vi ska ta lärdom av er
Det är för att ni är en så fin lyckad familj.
fast ni verkar så harmoniska och glada att det ni gör måste vaea rätt.
Jag sov med mina barn lääänge, sen en dag bestämde jag mig för att försöka få dem att sova i sina egna sängar, vilket funkade super. Nu tycker jag det är jobbigt om de kommer över till mig, med fötter som trasslar in sig i mitt hår och fingrar som petar i ögonen… typ :-)
Våra barn (ett och tre) sover med oss sedan ca åtta månader tillbaka. Men så har vi satt ihop två 1,20’s sängar också. Förut sov de i varsin spjälsäng, men lillasyster började sova så dåligt, kunde inte somna i egen säng och vaknade och grät genast man lade ner henne. Att sätta ihop sängarna är nog något av det bästa vi har gjort. Spjälsängarna förde vi ut i förrådet.
Vi har aldrig sovit med våra barn förutom några enstaka nätter av olika anledningar. Förra sommaren delade vi t.ex. säng med Theo en vecka på Mallis och han var livsfarligt sovsällskap. Som tur har ingetdera barnet ens uttryckt någon önskan att få sova med oss så det är inget större problem. Jag vill ju helst inte ens sova i samma våning som dem :)
Hahaha! I feel you girl.
Har man tillräckligt stora sängar så att alla kan sova lugnt fungerar det säkert hur bra som helst.
Jag vet precis vad du menar :)