Den uppmärksamme läsaren minns kanske att Vidar favoriserade Magnus under en lång tid. Den tiden är nu förbi och sedan ungefär en vecka tillbaka är jag högst noterad på börsen. Ingenting funkar utan mig och Vid får ett mycket dramatiskt utbrott så fort jag försvinner ur syne. Det är både smickrande och irriterande.
De flesta små pojkar(flickor nog också)är tidvis riktiga mammisar och vill ha hennes(mammans)odelade uppmärksamhet.Det kan nog vara mycket irriterande för
den stackars pappan.
Hehe, fast jag blev faktiskt lite glad av att höra hur Vidar har favoriserat Magnus. Du vet, myten om att mammor naturligt står barnet närmast (pga. graviditet, amning, föräldraledighet ect.) spricker lite grann… Men jag har hört om de där faserna, och de har kanske inte så mycket med amning och graviditet i förhållande till kontakten med barnet att göra. Säkert kul att vara högst i rang nu :)
Min dotter som är ca 2mån yngre än Vidar hade även en fas där pappa var No 1 med stort. Men sen svängde det. Och så svängde det igen. Nu är hon inne i en fas där det varierar dagligen ;) (fast jag har nog försökt lära henne, att det är ok om hon föredrar pappa som påttsällskap)
Haha, jag och sambon försöker båda att lära ungarna att den andra är bättre som sällskap på toaletten. Jäklar vad trist det är att sitta där…
Här varierar det stort, är nu nummer ett hos storebror men tvåa hos lillebror.
Och även om det gör lite ont ibland att inte vara nummer ett så är det också himla skönt ibland…
Mommo: det är både ljuvligt och irriterande för oss båda :)
Magda: SAMMA HÄR! Men jag antar att han snart återvänder till Magnus igen.
Weladine: skönt att höra att det varierar. Visserligen är det smickrade att vara favoriten, men samtidigt ganska tungt i längden.
Syster Yster: Hahaha! ni är roliga. Och jag fattar precis vad du menar med smärta blandat med glädje.
Hemma hos oss är pappa värd 0 just nu… om det inte är frågan om lek och bus alltså…
Tröst, gos osv – där är jag nummer 1. Det var smickrande den första dagen… Nu är det irriterande. Kan inte ens äta i lugn och ro. För att inte tala om att kunna låsa om sig på toaletten… Omöjligt!