Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
Från att ha varit en bebé och liten kille som somnar så fort han lägger huvudet på kudden har Vidars nattning nu dragit ut till dramatiska processer på flera timmar. Har ni förklaringar och/eller tips på vad man kunde göra för att få honom att inte ha sån ångest vid läggdags?
11 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Hmm, låter inte roligt. Svårt att säga vad som funkar för jag antar att ni har samma rutiner varje kväll 8som lär vara bra för barn). Vissa kvällar somnar vår 2 åring inte på två röda. Då ger jag en bok åt honom som han själv får ligga och läsa. då brukar han varva ner och när jag går för att ta bort boken och släcka har han nästan somnat.
Åt den äldre hade vi alltid samma CD-skiva som snurrade när han skulle sova. Det lugnade honom.
Av egen erfarenhet, en dag med lagom händelser o. intryck. Vid läggadags, lagom mätt i magen, lugn miljö, det trygga, vanliga, en varm o. skön famn…
Kan det vara så att hans sömnbehov helt enkelt har minskat? Hur mycket sover han under ett dygn?
De traditionella tipsen är att släcka ner lite i lägenheten då läggdags närmar sig och varva ner med lugna aktiviteter. Nu vet jag inte hur mycket han ser på tv, men vissa barn somnar inte så bra om de sett på tv strax före läggdags. Detta har jag inga vetenskapliga belägg för, mera ”mina kompisar har berättat och det har hänt hos oss också”.
Vad händer om ni lägger honom en halvtimme senare? Är han tröttare då?
Det kan förstås vara en fas också och då går det över… (tills de ljusa vårkvällarna och -morgnarna börjar screwa upp hans och alla andra finländska barns sovande).
Sover han fortfarande på dagen? Kanske dags att sluta alt. dra ner på tiden?
Tack! Uppskattar mycket era tankar och förslag.
Låter bekant.
Lite booring tips, men hos oss har följande fungerat:
-frisk luft på dagarna, kortare dagssömn
-samma rutiner varje kväll (bad, kvällsbit, saga)
-jag sitter/ligger i Einos säng tills han somnar (tyst och utan att ta desto mer kontakt. Om han stiger upp lägger jag ner honom igen och säger att nu ska han tuti). I början måste jag sitta där upp till 40 minuter, men det har förkortats hela tiden.
Hoppas att det lättar snart! Och min (mitt?) mantra: DET ÄÄÄR BARA EN FAAAAAAS
Håller med alla ovanstående talare. Tycker vi haft det likadant just kring den där åldern också. I ett skede märkte jag att då dottern varit på dagis (hon är där bara några dagar i veckan) var hon tydligt tröttare, men hade svårare att sova. Hon var väl så uppe i varv och hade svårt att lugna sig. Så skyller nog mest på en ”fas”.
Men ett tips kan ju vara att efter tandtvätt och allt sitta tillsammans och läsa en god stund i soffan. Inför sista boken påminner man sen noga om att det faktiskt är den sista och sedan ska vi i säng. Hos oss har vi föredragit att läsa i soffan och endast sova i sängen. Somnar fröken inte brukar jag säga att hon ska berätta för favoritkramisen om någon viss rolig grej vi gjort under dagen eller ska göra nästa dag. För tillfället fungerar det knepet väldigt bra. Hon lugnar tydligen sig själv på det viset.
Jag tror att ganska många barn går igenom det där att de från att ha somnat praktiskt taget mitt i en mening plötsligt måste ”lära sig” att somna. Så har det åtminstone varit för oss. Och så är de ju alla olika, så det enda jag tror man kan göra är att försöka erbjuda (testa) olika alternativ att lugna ner sig och få tag i sömnen. Det kan ta en tid innan de fattar att de själv måste varva ner för att somna och hur de ska göra det men det är det värt, för sedan kan de somna för sig själva. Ja, eller så här har vi resonerat och gjort :)
låter bekant detdär med barn som först sover hu gott som hällst och sendan blir hopplösa å aldrig vill sommna. vi har vissa rutiner som alltid e samma från väll till kväll som jag tror att delvist hjälper att lugna ner barnen innan läggdags, det är alltid tandtvätt-pyamas-saga-bädda och gonatt puss och kram, sedan sommnar barnen själva, de är nu 11, 7 och 5. den älsta sommnar efter mer eller mindre protester ibland läser hon en stund eller ritar å ibland sommnar hon genast. 7 åringen sommnar nästan alltid bums, men sen min minsting, han vill ha mamma brevid sej, varje kväll e frågan kan du int sova med mej, får ja int sova brevid dej, men ja e hård han skall sommna själv och i egen säng, och det gör han ibland snabbare ibland tar det lite mer tid. han sover dock nästan varje natt brevid mej, han vaknar i nåt skede, går till min säng, och snurrar å håller på så ja blir tokig ibland. jag har sovit brevid alla 3 sen dom va små, 11 åringen flyttade till egen säng då hon var typ 3, mellersta flickan då hon va typ 2 och minstingen igentligen först i höstas då jag och ungarnas pappa separerade. dehär med barn o sova, ja har ingen patent lösning men tror strångt på mätt mage o saga just innan läggdags. ps, diggar din blogg, känner igen så många saker som man funderat på genom åren…
Rutiner (låter tråkigt men är underligt viktigt) och kommentarerna ovan understöder tanken på att det är bra att göra lika varje kväll.
Ett varmt bad eller dusch; funkar bra både på riktigt små och lite äldre barn.
Kvällsmål, saga, sång, nånting som är lika varje kväll (jag sjunger samma sång för en trettonåring varje kväll när vi somnar på samma ställe fortfarande).
Och sen tror jag att man ska befria sig själv från oket att sitta bredvid (med många ungar blir det dessutom stört omöjligt. Sovdags får man (inte måste) vara ifred och somna i egen takt. Kan räcka en stund tills samtliga parter är överens om det goda i detta men det kommer bara man orkar härda ut…
Mera tips kolla in Mickey Mus listan, Ronja är nu på 3 kvällen och nu sa hon att hon vill sonma själv <3
Dvs. hon har 5 grejor hon skall lära sig, varje dag de lyckas får hon en stjärna, fullt med stjärnor får hon en belöning hon själv valt. Detta har varit den bästa grejen någonsin!